Les poems

Varje måndag mellan klockan 09.10 och 11.25 är jag "integrerad" i en fransk klass. Detta betyder att jag sitter och koncentrerar skiten ur mig under två timmar för att överhuvudtaget hänga med i vad en troisième klass (motsvarande 9an) kan tänka sig att diskutera under deras franskalektion. Ja, ni hörde rätt. Det är alltså tänkt att jag ska hänga med när niondeklassare sitter och diskuterar grammatik på deras eget modersmål, när till och med min fyraåriga lillasyster är ungefär hundra gånger bättre än vad jag är på franska. Nåväl. 

För närvarande håller klassen på med poesi från romantiken. Victor Hugo och såna där snubbar. Helt plötsligt vänder sig i alla fall läraren mot mig.

"Ja, romantiken fanns ju även i Tyskland" säger hon då (på supersnabb franska), och jag, som är överlycklig över att ens ha förstått ett enda ord, svarar glatt:

"Oui"

"Ja, du skulle ju kunna ta med dig en tysk dikt till nästa gång"

"Öhh... Jaaa, det skulle jag väl kunna göra" Förvirrad stämning uppstår.

"Ja, så kan du ju läsa den på tyska och sen översätta till franska" QUE? Varför ska jag, arma svensk, läsa på tyska?? Åh, förbannade fransmän som tror att svenska och tyska är samma sak och att isbjörnar vandrar på gatorna. 

"Ouiii...?" EXTREMT förvirrad stämning uppstår.

"Ja, för du läser väl tyska?"

"Naej..." Läraren ser sådär otroligt förvånad ut, som att någon precis sagt till henne att isbjörnar faktiskt inte vandrar på gatorna i svealand. En lättnad sprider sig i min kropp när jag inser att jag nu inte behöver ta en snabbkurs i tysk grammatik under helgen. Så svarar hon. 

"Jaha! Men då kan du ju välja en fransk dikt att läsa upp!"

Helvete. 

Någon som har tips på en bra fransk dikt?

Bisous!