Eller, ja, nu blev det ju en väldigt bred fråga. Jag tänkte specificera den lite. Vad är okej angående att inte till 100% finnas enbart där borta, utan att även alltid, på ett sätt, vara lite hemma.
Jag tror att det här var mycket enklare förr i tiden, när telefonsamtal hem var otänkbara, när varken skype eller ansiktsboken existerade. Innan någon skulle ens komma på tanken att starta en dagbok på nätet och öppna sitt liv för främlingar.
Så vad är egentligen okej? Är det okej att skypa med sina kompisar en gång i veckan? Skicka sms till mamma och pappa någon gång i veckan (visste ni förresten att år 2000 skickades det 8 sms per person och månad, bara så ni vet liksom)? Är det okej att hänga framför facebook en förmiddag, eller att ens följa sina (svenska) favoritbloggar. Kära läsare, är det egentligen helt okej att ha en blogg?
För det betyder ju ändå någonstans att man inte är 100% där man är, utan att en bit av en under detta år alltid kommer att vara i hufvudstaden. Och känns inte det som världens mardröm, att komma hem och inte känna att man levde för fullt?
Så! För mycket huvudsnurr för er? Det är det definitivt för mig. Så på tal om att byta ämne, grattis på din 17 års dag, älskadeälskade Angelica.
Bisous et Au revoir!
Jag tror att du kommer att känna när du är på plats i Paris hur mycket kontakt du vill behålla med Sverige :) tänk inte på det än så länge ;)
SvaraRaderamen du ska veta att det kommer alltid att finnas folk som är redå och villig att ha ett Skypesamtal eller en FB-chatt med dig när du än vill :)
ha det underbart nere i Paris :)
/ Thelma
Mjo, någonstans inom mig förstår jag ju ändå att allt det där kommer att lösa sig, jag är bara så gaaalet orolig för att jag bara kommer hänga framför facebook mest hela tiden och inte kika på franska pojkar!
SvaraRaderaPuss på dig!