Wallace

Godafton kära bloggläsare! Efter att ha fått ännu lite mer skäll från en viss Susanna för den bristande uppdateringen har jag bestämt mig för att berätta historien om Wallacefontänerna här i Paris (det är nämligen så att jag har inget annat direkt intressant att berätta för tillfället, mitt liv består av rep, luciatåg, plugg och sömn..)

Härom månaden såg jag nämligen en RÖD Wallacefontän!!! Mitt i Chinatown i 13onde arr! En RÖD, har ni hört på maken? Nej, antagligen inte eftersom att ni antagligen inte ens förstår varför det är så häftigt att den var RÖD! (era dumma jäklar) (nej jag bara skojade, peace and <3)

Så. Historien om Wallacefontänerna. Det var en gång för mycketmycket länge sedan (mer precist fransk-tyskakriget i slutet på 1800talet) i ett land som hette Frankrike. Landet förde krig mot ett annat land vilket gjorde landet och medborgarna mycket fattiga. Men eländet slutade inte där. Det var nämligen även vattenbrist i landet som hette Frankrike. Faktum var att till och med vin var billigare än vatten vid denna tid. Ni kanske förstår hur det gick då.. 

I staden Paris, som var landets huvudstad, bodde en rik engelsman vid namn Wallace. Han tyckte mycket om sin stad och kände sig mycket välkomnad som den utlänning han var, och när han såg misären i staden som numer bestod av en massa fullisar mest hela tiden, ville han göra någonting gott för sin stad.

Bild snodd från Moa

Så kom det sig då att Paris fick 100 fontäner, utspridda över hela staden så att de stackars medborgarna skulle slippa supa sig fulla bara för att överleva. 

Än idag rinner vattnet konstant från de tjusiga fontänerna, och när det är värmebölja ställs vattenmuggar ut på kanten så att parisarna ska kunna slippa törstens obehag!

Bild ännu en gång snodd från Moa

Och det var nog det jag hade att säga..

Snodd från Louise

Bisous!

Ps. Och just det, som ni kanske förstår (om ni faktiskt inte är ett par dumma jäklar..) brukar fontänerna vara gröna, inte röda. puss! Ds.