Le Tour Eiffel

Igår efter skolan satte sig de här damerna plus Josefine på metron med fullampåsar från supermarchen.

Så vandrade vi en liten stund tills vi såg toppen av den här saken. 

Så satte vi oss på den mysiga lilla gräsplätten bakom Le Tour Eiffel, spanade på brudparen som gick förbi och pratade mest om lite allt möjligt. 

Och sen när de andra var tvungna att gå satt jag kvar där i gräset, pluggade franska och lyssnade på den här låten, som jag ju hade lovat en fin vän hemma i Sverige. Det kändes bra kan jag lova. 

Sen när jag promenerade tillbaka till tunnelbanan för att ta mig till svenska kyrkan där jag medverkar i en teatergrupp (så himla kul!) så vandrade jag upp och tittade ut över Seine med solen i ögonen och tjugoåtta grader omkring mig (den 29 september jag kan verkligen inte släppa hur otroligt det är!!!). Då kom den där känslan till mig, den som man känner ibland. Jag ska aldrig flytta härifrån. 

Och nu har jag varit borta i exakt en månad men det känns som typ 3 dagar och ikväll ska jag på jazzklubb och allt är så himlahimla bra.

Bisous et Au revoir!

St Domenic

Voici ingången till St Domenic i septembersolen (alltså GUDARS, tjugoåttonde september och 25 grader!). St Domenic, eller St Do som den också kallas, är alltså skolan som svenska skolan hyr lokaler av. Det är så att säga här jag spenderar.. lite för mycket tid om dagarna. Menmen, vad ska man göra?

St Do är en privat katolikskola, vilket innebär att varje klassrum har ett kors över dörrarna, det finns ett kapell inne i skolan som jag tror har gudstjänster lite då och då samt (trumvirvel) ett ålderdomshem för gamla nunnor! Ja, kära läsare det är sant! När nunnor har blitt gamla och trötta så pallrar de sig till Neully för att checka in i ett vitt litet slott som står på skolgården. Och ack, så söta de är! Ibland ser man någon vandra omkring lite och när de hälsar tar de alltid ens hand och säger "ahh, le suèdois avec les cheveux blondes". Det spelar liksom ingen riktig roll om de faktiskt inte pratar med någon blond. 

Moving on. På St Do finns en ingång för elever och en för lärare. Den för elever har en grind som mestadels är stängd. Så kommer man försent så blir det.. lite jobbigt. Fast det som är mest interessant med grinden är att man är instängd under dagen. Under de längre rasterna kan man smita ut, men när skoldagen är slut måste de stackars fransmännen visa upp sina scheman för dörrtanten för att bli utsläppta. De vet minsann hur man undviker skolkning de där fransmännen.

På St Do har man såkallade "nollbyten", det vill säga ingen rast mellan lektionerna. Detta är ett ganska interessant påfund i och med att ingen någonsin är i tid till lektionerna. Och som jag förstår det är det inte ens tanken. De har en klocka som ringer in och ut (och ja, det är en såndär härlig klocka de har i Grease, när tanten spelar en liten truddilutt varje timme. Fast vårt är förinspelat dåra. Man kan inte få allt) varje timme, och först då börjar alla gå till sina lektioner. Detta inkluderar även lärarna. Mystiskt..

Men det bästa med hela skolan är ändå det här

Bild lånad av Josefin

Sparkcyklar är nämligen av någon anledning mycket populärt i Paris, så precis bredvid cykelparkeringen finns en sparkcykelparkering. Så himla fint. 

Men nu fick jag minsann lite skrivkramp. Hoppas i alla fall att ni har det bra därhemma! 

Bisous et Au revoir!

Ps. Berran. TACK för ditt brev. Jag började böla. Du är fin. Ds.

Paris a beaucoup des maisons belles

Ja ni ser ju själva, Paris har många vackra hus. Mitt hjärta dunkar alltid lite fortare när man ser de där murgrönstäckta. Och som tur är ser man ett nästan varendaste dag. 

Bisous et Au revoir!

Je suis snob

Tänkte bara tipsa om lite perfekt söndags musik. På franska såklart. Je suis snob.

Vendredi

Så blev det äntligen fredag och detta firades in med en rejäl försovning. Men inte blev jag ledsen för det, jag sprang bara till mitt lilla lokala boulangeri för att köpa mig en croissang.

På kvällen skulle det vankas någon slags välkomstkalas för oss svenskar med alla franska faddrar vi har. Jag antar att det egentligen inte var så mycket välkomstkalas utan mer ett "hejlärkännafransmänNU"-kalas, men det var lika trevligt ändå (om inte trevligare)!

Vi svenskar började i alla fall kvällen i Parc Monceau som ligger väldigt nära svenska skolan och hörrni. Igår var det den 23 september och solen sken och vi satt där med bara armar. Jag har sagt det förut och kommer antagligen säga det igen men jag älskar Paris. 

Sen var det då partaj som innefattade sjukt god mat samt tårttävling. När de sedan sjasade iväg oss vid niotiden gav sig jag, Nora och Josefin oss iväg med ett par mycket fina fransmän och avslutade kvällen med tapas i Montmarte. 

Sjukt värd kväll.

Bisous et Au revoir!

Mangons des sushi

Okej jag har ingen aning om grammatiken i den där rubriken blev rätt men vi säger det för jag måste bara visa när jag och Klara kände att, nej, idag är det minsann en sushidag!

Bild snodd från Klara. 

Vi må vara jäkligt fula när vi äter men jisses så gott det var!

Bisous et Au Revoir!

Le tour Eiffel

Titta här vad man kan lära sig av unga fransmän! Att göra Eiffeltornet med bara händerna, det ni!

Week-end

God morgon på er! Tänkte att jag skulle berätta vad som hände mig i lördags, när jag var på Centre Pompidou!

Sådär vid tolvtiden mötte jag och min lilla vän Nora och så virrade vi bort oss i lite i Marais, men tillslut såg vi de blåa rören!

Så vi promenerade glatt in och började åka upp för den liite läskiga rulltrappan som åker på utsidan av huset.

Därifrån kunde man spana på Paris och par som låg framför Pompidou och hånglade. Det var fint. 

Så åkte vi högsthögst upp för att titta på någon slags indiskinspirerad utställning! Tyckte om det skarpt och bestämde mig för att inreda min framtida lägenhet i enbart indisk konst. Vad säger ni om det va?

Nu kanske inte det här syns så bra men det är i alla fall ett sånt där jättemegatråkigt stängsel som man kan finna lite här och var när folk känner för att stänga in grejer. Men ett FINT sådant! Mer fina stängsel åt folket!!

En mycket konstnärlig och svartochsvår grotta. 

Men efter två våningar sa vi stopp, vi vill ha mat! Så vi promenerade tillbaka till Marais för att ta oss en falafel (jag vet, igen, men den är SÅ GOD!). Och tänka sig, men där hittade vi ett helt gäng till av falafelsugna svenskar! Hurra!

Sen gjorde jag en snabbvisit hemma för att sedan slänga mig på metron mot La Défence. Där hittade jag några flickor som var i full gång med att proppa en vagn full med middagsmaterial.

Vi skulle nämligen till Klara för att fylla magarna våra!

Men först gos med katten såklart!

Kan helt ärligt varit det godaste jag har ätit. Någonsin. Vitlök<3<3<3

Och sen så fick vi klättra över Klaras grind igen (hon hade nämligen ingen nyckel, men såna världsligheter stoppar minsann inte oss!) för att ge oss ut i Parisnatten!

Bisous et Au revoir!

Le petit déjeuner à Paris

Hejhej alla fina (ni som inte är fina tänker jag helt enkelt inte hälsa på men det är nog bara fina människor som läser min blogg så det ska nog inte vara något större problem) (och om ni nu känner att ni inte blev hälsade på får ni helt enkelt ta och bli lite fina) (okej nu kände jag att jag drog det här för långt, förlåt fina ni)! Jag hade egentligen tänk att det här skulle bli som ett "nu får ni följa med mig i min vardag" inlägg men det stannade liksom av vid frukosten så resten får helt enkelt komma en annan dag.

Det här är i alla fall vad man får på morgonen här i Frankrike (tydligen får man det även uppochner). Jus d'orange et deux tartines, un avec beurre et un avec beurre et confecture framboise. Stadig frukost à la Frankrike. Och än en gång förvånas man över hur de överhuvudtaget kan hålla vikten, när de till och med äter efterrätt till frukost. 

Bisous et Au revoir!

Le kostymnissar har kul

Hej matte b! Hej då mitt liv! Nej men allvarligt. Hur kan någon någonsin ha förstått det här? Jag känner att det börjar bli dags för ett litet skypesamtal med någon av mina naturarvänner.. Frivillig? Någon?

Jag hade bara tänkt visa en liten sak. På ffk:n (frankrike och fransk kultur, en kurs jag går) var vi i torsdags i La Défence som ligger precis nordväst om Paris. Det är Europas största affärscentrum och består av en väldig massa skyskrapor. Men. Det var ju inte det jag tänkte berätta. Nej, det har nämligen uppstått ett mode där i La Défence bland alla kostymnissar. Under semestern när ingen hade något vettigt att göra (eller?) började nämligen kostymnissarna att göra figurer i fönsterna med hjälp av post it-lappar. Så i nästan varenda höghus kunde man skåda olika figurer och meddelanden.

Dom är allt roliga dom där fransmännen!

Nu ska jag rusa iväg till Centre Pompidou som är ett gigantiskt museum för modern konst!

Bisous et Au revoir!

Jeudi

Idag har jag vart i Montmatre med Hanna. Såhär kan det se ut där.

Vi klättrade upp alla trappor upp till Sacre Coeur. Såhär kan det se ut där.

Vänder man sig lite åt andra hållet kan det se ut såhär.

Sedan gick vi och åt crêpes på ett litet kafé. Då kan det se ut såhär.

Och sen så åkte vi till svenska kyrkan som har en liten teatergrupp. Det var inte fy skam! 

Och det var den torsdagen. God Natt!

Bisous et Au Revoir!

Mon mur

Min vägg har blivit den finaste någonsin. 

Man ser det kanske inte om man står lite längre bort. 

Men kommer man lite närmare..

Ser man några klädnypor som håller upp ett par fina minnen. 

Och skulle inte den dosen kärlek räcka är det bara att öppna garderobsdörren. 

Ja, i såna här stunder är det helt enkelt bara Tomas Ledin som kan säga de rätta sakerna. Du ska veta att jag saknar dig. 

Bisous et Au revoir!

(Tack finafina Emelie och Simon)

PUTAIN!

Igår höll min familj en "Apertif". För er som inte vet vad det är skulle det kunna beskrivas som någon slags fördrink. Så sådär innan middag tid kom en flaska vin, oliver, chips och korv i sällskap med grannen, grannens pojkvän och grannens kompis. Sedan så satt vi där på terassen och drack vin (eller ja, inte jag dåra, inget att oroa sig för mamma) och diskuterade.

Jag tycker i allmänhet att vi i Sverige måste bli bättre på sånt här. Att bara kunna ses lite sådär innan middagen, utan att det måste bli avancerat eller helt perfekt. Och gos! Mina värdföräldrar verkligen visar att de tycker om varandra, och jag tycker att det är så himla fint! Pussas och kramas och myser. Sverige skulle må bra av mer gos. Mer kärlek åt landet mellanmjölk tack!

Ikväll mötte Grekland Frankrike så där fann jag mig med min värdpappa och bror i grannens lägenhet på en riktig grabbkväll! På grabbkvällar i Paris kan jag berätta att "PUTAIN!" flyger kors och tvärs. Ibland "JOLIE!" också. Men mest putain.

Men nu ska ja måla naglarna. Man vill ju inte få överdos av det där testosteronet inte!

Bisous et Au revoir!

Non, rien de rien!

Tjo som min kära kamrat Susanna alltid brukade säga! Idag har jag gjort ingenting. Alltså absolut ingenting. Egentligen skulle hela skolan ha en picknick med alla värdfamiljer men eftersom Paris skyar bestämde sig för att börja droppa blev det inställt. Oh well. Jag och Elin har i alla fall gosat galet med te och allmän genomsökning av vad internet har att erbjuda. En typisk söndag helt enkelt! Och det var det mycket inspirerande blogginlägget!

Bisous et Au revoir!

Samedi

Hej! Idag vaknade jag upp efter nästan exakt 9 timmars sömn av ett sms som löd "Bonjour! Falafel kl 12 på St Paul. Vi ses på metrostationen. Puss!. Med en snabbhet som skulle imponera på en gepard flög jag upp ur sängen och gjorde mig redo för ytterligare en dag i huvudstaden. Fast först var jag ju såklart tvungen att gosa lite med huskatten (i helgen bor jag hos en annan värdfamilj då min egen är på bröllop i England) som kan ha varit den finaste jag någonsin sett, om man bortser från Tussan såklart!

När vi kom ut var Malakoffhimlen såhär blå och luften var alldeles kvav. Senare såg jag på en sån där skylt att det var 30 grader ute! Mina strumpbyxor åkte i alla fall genast av!

Väl i Marais träffade jag de här små flickorna som stod och pratade med Elle Kari och helt plötsligt får jag en jättekram av Camilla som var i stan! Kult på resturangen är vad man kallar det! Här står flickorna i alla fall och posar utanför vad som enligt min mentor ska vara det bästa falafelstället i stan. Grät en tår när det visade sig vara stängt.

Men varför gråta över spilld mjölk mina vänner? Färden fortsatte in i närmsta seconhandbutik där en fantastisk liten gul hatt åkte upp på mitt huvud men sedan ner på hyllan igen. 

 Falafeltime at last! På ett ställe som uppgav sig för att vara världens bästa. Vi betvivlade dock detta då de hade felstavat själva ordet falafel..

Mycket gott var det i vilket fall, även fast det kanske inte riktigt nådde upp till den förras gudomlighet. Under tiden man stod i kö kunde man kika på lite judiska målningar i några skyltfönster. Frågan är om den vill visa att det är lättare att vinna simtävligar om Gud är på ens sida eller om Gud är lite av en vinnarskalle.. Hmm..

 Så fortsatte färden till ett gigantiskt varuhus där man bjöds på Kusmi Te i färgglada muggar. Det var gott. I bokavdelningen köpte jag en guide över Paris som riktar sig till studenter, fortsättning följer på vad den har att erbjuda!

Så satte vi oss på kajen längs seine och åt glass och snyltade på Klaras ostkex (måste inhandlas!)

Spanade på turistbåtar..

Hemfärden gick förbi en av Seines broar och det otroligt maffiga "Hotel de ville" som inte är stadens hotell utan staden rådhus!

Nu sitter jag i sängen och har plåstrat om mina trötta fötter. Ikväll ska jag och Elin gooosa och plugga. Måste erkänna att det första låter lite mer lockande men (varning! Extremt klysha på ingång!) vad gör väl det när man bor i Paris?

Bisous et Au revoir!