St Domenic

Voici ingången till St Domenic i septembersolen (alltså GUDARS, tjugoåttonde september och 25 grader!). St Domenic, eller St Do som den också kallas, är alltså skolan som svenska skolan hyr lokaler av. Det är så att säga här jag spenderar.. lite för mycket tid om dagarna. Menmen, vad ska man göra?

St Do är en privat katolikskola, vilket innebär att varje klassrum har ett kors över dörrarna, det finns ett kapell inne i skolan som jag tror har gudstjänster lite då och då samt (trumvirvel) ett ålderdomshem för gamla nunnor! Ja, kära läsare det är sant! När nunnor har blitt gamla och trötta så pallrar de sig till Neully för att checka in i ett vitt litet slott som står på skolgården. Och ack, så söta de är! Ibland ser man någon vandra omkring lite och när de hälsar tar de alltid ens hand och säger "ahh, le suèdois avec les cheveux blondes". Det spelar liksom ingen riktig roll om de faktiskt inte pratar med någon blond. 

Moving on. På St Do finns en ingång för elever och en för lärare. Den för elever har en grind som mestadels är stängd. Så kommer man försent så blir det.. lite jobbigt. Fast det som är mest interessant med grinden är att man är instängd under dagen. Under de längre rasterna kan man smita ut, men när skoldagen är slut måste de stackars fransmännen visa upp sina scheman för dörrtanten för att bli utsläppta. De vet minsann hur man undviker skolkning de där fransmännen.

På St Do har man såkallade "nollbyten", det vill säga ingen rast mellan lektionerna. Detta är ett ganska interessant påfund i och med att ingen någonsin är i tid till lektionerna. Och som jag förstår det är det inte ens tanken. De har en klocka som ringer in och ut (och ja, det är en såndär härlig klocka de har i Grease, när tanten spelar en liten truddilutt varje timme. Fast vårt är förinspelat dåra. Man kan inte få allt) varje timme, och först då börjar alla gå till sina lektioner. Detta inkluderar även lärarna. Mystiskt..

Men det bästa med hela skolan är ändå det här

Bild lånad av Josefin

Sparkcyklar är nämligen av någon anledning mycket populärt i Paris, så precis bredvid cykelparkeringen finns en sparkcykelparkering. Så himla fint. 

Men nu fick jag minsann lite skrivkramp. Hoppas i alla fall att ni har det bra därhemma! 

Bisous et Au revoir!

Ps. Berran. TACK för ditt brev. Jag började böla. Du är fin. Ds.