Tills vi hörs igen, Moi je joue!
Bisous et Au revoir!
måndag 29 augusti 2011
Au revoir Stockholm
Tja.. Rubriken säger väl det mesta. Nu är jag äntligen färdigpackad och klockan åtta imorgon bitti lämnar jag lägenheten med mina gigantiska väskor. Jag vet inte riktigt hur det kommer bli med internet och sådär på ett tag, så ingen oro om jag inte uppdaterar de närmaste dagarna.
söndag 28 augusti 2011
Les semaines
Nu när jag bara egentligen har en dag kvar innan jag byter stora staden mot den ännu större staden är det lätt att bli sentimental. Så nu sitter jag i mitt vardagsrum, omringad av alla mina klänningar som hänger i taket för att torka (äntligen känns det lite som att man bor som Elsa Billgren) tänkte jag visa ett litet axplock av saker som har hänt dom senaste veckorna.
Soundtrack!
Soundtrack!
Promenad och häng med Frida, Tove, Mamma och Carro.
Sushi med min kära systeryster som jag bestämt tror har mellannamnet gormand!
Shopping med Angelica
Lite casual posing med Christian Walz. Bara sådär liksom.
Konserttaggade
En utomordentlig dag med denna utomordentliga dam som startade på det mest utomordentliga vis (våfflor)
Bilåkning med far
Kakbuffé hos Tove
Middag med Fr och resten
Styling av Sussie. Komplett med den mycket moderiktiga lejongula scoutscarfen och allt!
Utomhusbio i Rålis
Fika med Jonathan och Frida
Bio med Angelica. Och ja, självklart äter vi ballerina kladdkaka, vad annars?
Konseeeert
Kräftskiva med hela tjocka släkten!
Pakethållaråkning genom Stockholms gator bakom mamma
Och så idag, finaste picknicken i Tessinparken och en massamassa hej då vi ses om ett år kramar. Lätt känslomässigt instabil för tillfället..
Bisous et Au revoir!
Deux
Två dagar kvar i Stockholm och nu börjar operation packning. Jag har druckit mitt morgonte, mjukiskläderna är på och mormors "kinaväska" som är lika stor som jag själv ligger och väntar. Jag är redo!
Bisous et Au revoir!
torsdag 25 augusti 2011
Crème Brûlée 1
Ok det är dags för crème brûlée test nummer ett! Jag hade tänkt lägga upp det som så att jag betygsätter olika kategorier som blir till ett enhetligt betyg. Så nu kör vi!
Plats: Resturang på Nytorget (tror till och med att den hette Resturang Nytorget. Logik när den är som bäst!)
Plats: Resturang på Nytorget (tror till och med att den hette Resturang Nytorget. Logik när den är som bäst!)
Utseende: 3,5
Alltså, även fast det egentligen inte finns sådär jättemycket att anmärka på känns det ändå lite.. trist. Men plus för den snitsiga servetten!
Storlek: 5
Såg lite liten ut när man fick den serverad men den räckte gott och väl efter fisksoppan. Nomnom
Pris: 5
Mamma betalar (eller ja, tekniskt sett mammas kille betalar). Kan inte bli annat än en 5a!
Smak: 5+
Himmelochpannkaka. Jag får dåndimpen. Ujujuj så gott! Jag tror minsann att det är den bästa jag har ätit hittills i mitt (i och för sig inte så långa) crème brûlée liv! Perfekt knäckigt socker skal som man fick försiktigt slå lite på innan det gav vika och sen rena himmelen på tungan. Det enda jag kanske skulle kunna anmärka på är att jag egentligen föredrar den varm, men å andra sidan blir krämen liksom för mjuk då så.. nej, perfektion!
Slutbetyg: 5
Känns nästan lite jobbigt att få en sådan perfekt start, vad ska nu kunna toppa? Men jag är inte den som ger mig, kanske kan Nytorget möta sin överman! Stay tuned!
Bisous et Au revoir!
onsdag 24 augusti 2011
Six
Hej!
Jag är precis hemkommen från världens längsta shoppingrunda och ändå verkar det som att vi har glömt hälften. Suck. Nu ligger jag och spanar på Supernanny (världens bästa program efter Halv åtta hos mig). Föräldrarna hade precis blommor och bin konversationen med sin son, ojojoj det blir verkligen aldrig tråkigt det där!
Ikväll är det detta som är på agendan, Kapten Röd tillsammans med Movits! och jag har aldrig vart så taggad i mitt liv! Okejra nu överdrev jag. Men bara lite.
Summan av kardemumman: ni har precis läst typ världens tråkigaste blogginlägg hehe.. Men jag skyller på kamerasladden..
Bisous et Au revoir!
Jag är precis hemkommen från världens längsta shoppingrunda och ändå verkar det som att vi har glömt hälften. Suck. Nu ligger jag och spanar på Supernanny (världens bästa program efter Halv åtta hos mig). Föräldrarna hade precis blommor och bin konversationen med sin son, ojojoj det blir verkligen aldrig tråkigt det där!
Ikväll är det detta som är på agendan, Kapten Röd tillsammans med Movits! och jag har aldrig vart så taggad i mitt liv! Okejra nu överdrev jag. Men bara lite.
Summan av kardemumman: ni har precis läst typ världens tråkigaste blogginlägg hehe.. Men jag skyller på kamerasladden..
Bisous et Au revoir!
tisdag 23 augusti 2011
Les vêtements
Hej! Min ursprungliga plan för detta inlägg var att berika era liv med denna bloggs första crème brûlée recenssion. Då jag dessvärre verkar ha glömt kamerasladden hos min kära far (om ni hittar mig död imorgon har jag antagligen avlidit av irritation) verkar detta dock få vänta tills morgondagen.. Så håll er uppdaterade!
Oh god, nu är det till och med mindre än en vecka kvar tills avfärd! Resfebern ligger ännu på en hanterbar nivå då jag tror att mitt psyke mest tror att jag inte alls ska vara borta ett år. Max kanske en månad, i ett land där jag kan prata språket. Men även fast mitt psyke kanske inte än riktigt greppat vad som händer har åtminstonde något i mig förstått att det där med att packa är nog en bra grej.
Härom dagen fick jag ett mejl dikterat av en av lärarna från skolan. Detta mejl inkluderade en beskrivning av klädkoden som finns på skolan jag kommer att gå på (svenska skolan hyr in sig i en fransk skolas lokaler). Jag citerar "Vi har blivit ombedda av St Do ledning att ytterligare understryka vikten av att ha ”korrekt” klädkod på St Do och ber er därför att tänka på att ni ska klä er vårdat, dvs. inga korta kjolar eller shorts, inte alltför urringat, inga synliga behå-band, inga kortbyxor à la badbyxor, inga jeans där kalsonger syns, inte heller långklänning."
Okej. Farväl hela min garderob, hoppas vi ses någon gång i framtiden! Nej men allvarligt. Okej att man har gränser för vad man ska ha på sig och att Sverige har ganska så högt i tak vad gäller sådana saker. Men det skär ändå i hjärtat på mig när jag inser att jag faktiskt antagligen få tvinga i mig i det där hemska tvångsplagget som i folkmun kallas jeans.
Men vad betyder egentligen kort kjol? Och vad räknas som en långklänning? Det är uppenbart att mellanmjölken uppskattas i denna skola, men ack så svårt men gör att packa väskan! Täcker en "vanlig" kjol knäna eller blir det en långkjol då? Är det halva låren som gäller? Och förändras reglerna för vad som är för kort om man har tjocka strumpbyxor under? Nej, nu är det jag som imorgon dikterar ett mejl som kräver mer specifika mått. Sen åker minsann måttbandet fram!
Bisous et Au revoir!
Oh god, nu är det till och med mindre än en vecka kvar tills avfärd! Resfebern ligger ännu på en hanterbar nivå då jag tror att mitt psyke mest tror att jag inte alls ska vara borta ett år. Max kanske en månad, i ett land där jag kan prata språket. Men även fast mitt psyke kanske inte än riktigt greppat vad som händer har åtminstonde något i mig förstått att det där med att packa är nog en bra grej.
Härom dagen fick jag ett mejl dikterat av en av lärarna från skolan. Detta mejl inkluderade en beskrivning av klädkoden som finns på skolan jag kommer att gå på (svenska skolan hyr in sig i en fransk skolas lokaler). Jag citerar "Vi har blivit ombedda av St Do ledning att ytterligare understryka vikten av att ha ”korrekt” klädkod på St Do och ber er därför att tänka på att ni ska klä er vårdat, dvs. inga korta kjolar eller shorts, inte alltför urringat, inga synliga behå-band, inga kortbyxor à la badbyxor, inga jeans där kalsonger syns, inte heller långklänning."
Okej. Farväl hela min garderob, hoppas vi ses någon gång i framtiden! Nej men allvarligt. Okej att man har gränser för vad man ska ha på sig och att Sverige har ganska så högt i tak vad gäller sådana saker. Men det skär ändå i hjärtat på mig när jag inser att jag faktiskt antagligen få tvinga i mig i det där hemska tvångsplagget som i folkmun kallas jeans.
Men vad betyder egentligen kort kjol? Och vad räknas som en långklänning? Det är uppenbart att mellanmjölken uppskattas i denna skola, men ack så svårt men gör att packa väskan! Täcker en "vanlig" kjol knäna eller blir det en långkjol då? Är det halva låren som gäller? Och förändras reglerna för vad som är för kort om man har tjocka strumpbyxor under? Nej, nu är det jag som imorgon dikterar ett mejl som kräver mer specifika mått. Sen åker minsann måttbandet fram!
Bisous et Au revoir!
måndag 22 augusti 2011
Les Cheveux
Ny frisyr ny färg. Färgen var egentligen inte alls vad jag hade bett om (naturligt rött till dess yttersta gräns) men är väl helt ok ändå. Pagen (som jag ser nu inte alls blev en page??) tycker jag om. Men den kunde ha vart kortare.. Och inte längre bak än fram.. Vad är grejen med det? Damn, det här med gifar är nog inte så bra ändå, värst vad mycket fel det blev med min frisyr! Äsh, aj lajk it!
Bisous et Au revoir!
Ps. Ja, en del av mig hatar mig själv för att jag faktiskt bloggar om mitt hår för.. obvious reasons.. Men kära bloggläsare, Vackravictoria bara ääääälskar att posa inför photobooth och tar varje chans hon får. Puss.
Bon voyage Vicy
Alltså. Nu får ni faktiskt ta och sluta tänkte jag. Annars går jag av på mitten bara av att få ha er som vänner.
När jag klev in genom dörren i lördags blev jag ungefär såhär överraskad.
Alla mina finafina vänner var där och skrek och kramades.
Och det finns inte ord för hur otroligt lycklig jag var den där kvällen. Och det är nog sant att ni aldrig kommer förstå hur mycket ni betyder för mig. Hur mycket jag behöver er. Hur mycket av mig som är er. Och jag vet att det vackraste jag kan säga till er är tre små ord som inte på något vis räcker till, och även fast det är alldeles för smått för att beskriva allt vad ni är för mig så är det ändå så. Jag älskar er.
Och jag kommer sakna er så fruktansvärt mycket.
Bisous et Au revoir
När jag klev in genom dörren i lördags blev jag ungefär såhär överraskad.
 |
| Alla bilder tagna från Emelie |
Och hade gjort det så fruktansvärt fint hemma hos mig! Alla var klädda precis som jag och det kan jag säga er, att leva i Vicy världen är faktiskt inte så himla dumt när alla är så tjusiga! Och jag grät och grät och skrattade och var så förskräckligtfruktansvärt glad.
För ni är så fruktansvärt fina.
Och det finns inte ord för hur otroligt lycklig jag var den där kvällen. Och det är nog sant att ni aldrig kommer förstå hur mycket ni betyder för mig. Hur mycket jag behöver er. Hur mycket av mig som är er. Och jag vet att det vackraste jag kan säga till er är tre små ord som inte på något vis räcker till, och även fast det är alldeles för smått för att beskriva allt vad ni är för mig så är det ändå så. Jag älskar er.
Och jag kommer sakna er så fruktansvärt mycket.
Bisous et Au revoir
lördag 20 augusti 2011
fredag 19 augusti 2011
Onze
Så här sitter jag med min katt som desperat försöker hindra mina fingrar att nå tangentbordet. Enligt Tussan är nämligen det enda vettiga jag kan göra med mina fingrar är att klappa henne. Som utlovat ska ni i alla fall få bildbevis från min heta indiska dejt med min heta svenne banan, here it comes!
Som man brukar säga, en bild säger mer än tusen ord, och kan man inte förstå perfektionen av den kvällen genom denna bild så är man troligtvis blind!
Nu går vi vidare, har nämligen under dagen mött kritik över dålig uppdatering. Som plåster på såren tänkte jag fresta er läsare med en riktig delikatess. BILDBOMB! Så, från het indisk afton hoppar vi direkt över till denna bloggs mer specifika inriktning- Frankrike! Eller nja, i alla fall nästan..
Det här är jag och Jonathan. Jonathan är han i fronten av bilden och jag är hon där som fnissar lurt i bakgrunden. Jonathan är min teknikkompis och här står vi och håller oss undan från Stockholmsregnet i en busskur. Men eftersom att alla goda ting är tre hade vi självklart sällskap av ingen mindre än min kompis Frida som mest är torr men ganska charmig ändå.
Men hallå tänker ni, hur tänker hon nu koppla Stockholmsregn med Frankrike? Jo, tänker jag svara på den frågan, jag och mina kamrater slog nämligen följe till Saturnus, och eftersom att Saturnus har menyer på Franska så räknas det därmed som franskt. Basta!
Här kan ni skåda den ytterst franska apelsinjuicen samt Jonathan som koncentrerat suger i sig av den. Vi hittade en stor bok om macarons och diskuterade om det var vanilj eller choklad som var den vinnande smaken (vanilj!)samt förfärades över att det faktiskt fanns recept på ketchupmacarons!
Fina var bilderna i alla fall och likaså att försöka sig på att tyda de franska namnen på smaksättningarna. Och det var det av den fikan!
N är det bara elva dagar kvar tills avfärden vilket har lett till att varenda gång jag och min kära Frida ska kramas blir de sådär extra långa med ett visst inslag av vemodighet..
Och det var allt jag hade att dela med världen idag!
Bisous et Au revoir!
onsdag 17 augusti 2011
Un rébus
Hej Bloggen! Idag ska jag
Om jag känner för det kanske ni till och med kan få ett litet bildbevis lite senare.
Bisous et Au revoir!
-fl
-an + skt tillsammans med
 |
| (bild tagen av Emelie) |
Taggen för naanbröd ligger på en hög nivå kan jag meddela! Sedan ska jag på
+o med fina kompisar och nynna med i falling slowly.
Om jag känner för det kanske ni till och med kan få ett litet bildbevis lite senare.
Bisous et Au revoir!
måndag 15 augusti 2011
Salut!
Säg hej till min mycket franska tröja
Säg hej till min mycket franska eyeliner
Säg hej till mycket franska jag
Bisous et Au revoir!
söndag 14 augusti 2011
D'accord?
Eller, ja, nu blev det ju en väldigt bred fråga. Jag tänkte specificera den lite. Vad är okej angående att inte till 100% finnas enbart där borta, utan att även alltid, på ett sätt, vara lite hemma.
Jag tror att det här var mycket enklare förr i tiden, när telefonsamtal hem var otänkbara, när varken skype eller ansiktsboken existerade. Innan någon skulle ens komma på tanken att starta en dagbok på nätet och öppna sitt liv för främlingar.
Så vad är egentligen okej? Är det okej att skypa med sina kompisar en gång i veckan? Skicka sms till mamma och pappa någon gång i veckan (visste ni förresten att år 2000 skickades det 8 sms per person och månad, bara så ni vet liksom)? Är det okej att hänga framför facebook en förmiddag, eller att ens följa sina (svenska) favoritbloggar. Kära läsare, är det egentligen helt okej att ha en blogg?
För det betyder ju ändå någonstans att man inte är 100% där man är, utan att en bit av en under detta år alltid kommer att vara i hufvudstaden. Och känns inte det som världens mardröm, att komma hem och inte känna att man levde för fullt?
Så! För mycket huvudsnurr för er? Det är det definitivt för mig. Så på tal om att byta ämne, grattis på din 17 års dag, älskadeälskade Angelica.
Bisous et Au revoir!
lördag 13 augusti 2011
À l'anne prochaine!
Kära blogg. Nu sitter ni alla Viktor Rydbergare (ja, för er som inte visste är det alltså där jag spenderar, eller ja, spenderade huvuddelen av min tid) och antingen gråter eller jublar över era scheman. Tänkte bara berätta för er att jag själv där för ett ögonblick faktiskt glömde bort att jag faktiskt spenderade och inte spenderar min tid här i Sverige inom en snar framtid och möttes av denna syn när jag ivrigt klickade in på infranätet.
Japp, kära klasskamrater samt övriga Viktor Rydbergare. This is the bitter end. I alla fall tills nästa höst. Ni blir aldrig av med mig.
Bisous et Au revoir!
fredag 12 augusti 2011
Le calendrier
Jag känner att min sista tid i Sverige håller på att gå ett mycket... ohändelserikt öde till mötes. Det jag har haft för mig de senaste dagarna är:
- Gått upp alldeles för tidigt
- Jobbat
- Gått hem
- Spelat ohälsosamt mycket sims
- Lagat mat
- Ätit mat (surprise!)
- Sovit
Nåväl. Man kan inte ändra det förflutna, endast bestämma sin framtid! Jag har härmed bestämt mig för att göra det bästa av min tid vilket idag kommer att innebära pannkaksstekning, picnic samt pyjamasparty! Men, om någon skulle känna sig manad att ta ut mig på äventyr övriga dagar är det dessa saker jag skulle vilja proppa mina sista veckor i falukorvsland med:
- Kardemummabulle samt tillhörande varm choklad på Saturnus
- Romeo och Julia på Dramaten. Det är bara det att den inte går i augusti. Jag gråter mig till sömns..
- Bo Kaspers Orkester på Gröna Lund. Åh jisses party utan ände!
- Kakbuffé
- Apberget
- Natthäng på valfri balkong
- Besök på fotografiska
- Avskedskalas
- Johannas brygga (våga inte svika mig sol!)
- Gos med min lille katt
- Kladdkaka på Fotöljen
- Kopiösa mängder Ballerina Kladdkaka med mjölk
Nu är det bara att pricka av!
Bisous et Au revoir
- Gått upp alldeles för tidigt
- Jobbat
- Gått hem
- Spelat ohälsosamt mycket sims
- Lagat mat
- Ätit mat (surprise!)
- Sovit
Nåväl. Man kan inte ändra det förflutna, endast bestämma sin framtid! Jag har härmed bestämt mig för att göra det bästa av min tid vilket idag kommer att innebära pannkaksstekning, picnic samt pyjamasparty! Men, om någon skulle känna sig manad att ta ut mig på äventyr övriga dagar är det dessa saker jag skulle vilja proppa mina sista veckor i falukorvsland med:
- Kardemummabulle samt tillhörande varm choklad på Saturnus
- Romeo och Julia på Dramaten. Det är bara det att den inte går i augusti. Jag gråter mig till sömns..
- Bo Kaspers Orkester på Gröna Lund. Åh jisses party utan ände!
- Kakbuffé
- Apberget
- Natthäng på valfri balkong
- Besök på fotografiska
- Avskedskalas
- Johannas brygga (våga inte svika mig sol!)
- Gos med min lille katt
- Kladdkaka på Fotöljen
- Kopiösa mängder Ballerina Kladdkaka med mjölk
Nu är det bara att pricka av!
Bisous et Au revoir
torsdag 11 augusti 2011
Attention! Dangereux!
Vill varna känsliga läsare då detta inlägg inte kommer att ha något som helst med Frankrike att göra. Det som skrivs från och med nästa stycke fram till "Bisous et Au revoir" är enbart min inre längtan att exploatera mina åsikter för den stora vida världen verk. Ingen annans.
På mitt sommarjobb finns inte överdrivet mycket att göra. Detta leder till att jag åtskilliga timmar om förmiddagen sitter som fängslad framför min skärm och studerar bloggvärlden med alla dess nycker. Häromdagen klickade jag således in på en blogg och hittade denna tjusiga bild.
Hmm tänker ni, hmm tänkte jag. Skulle varningstexter fungera på reklamer? Nej, säger jag, eller skulle ni säga att t.ex. "Rökning kan ge fertilitetsproblem" verkligen avskräcker hormonstilla tonåringar? Nope, och då ej heller hormonstinna tonåringar med en stor dos osäkerhet och ja, alla de andra saker som kan leda till ätstörningar (för tro mig, de är inte få).
Å andra sidan är det ju kul. Alltså det är ju som att man verkligen sticker en nål genom reklamens tjusiga bubbla. POFF säger det och ha begäret försvinner ner i toaletten. Skadeglädje är den enda sanna glädjen brukar man ju säga och jag måste erkänna att det riktigt börjar lysa i ögonen på mig när, endast genom en vit liten ruta, allt detta arbete som reklamaren, photoshoparen och sminkösens hårda arbete går åt helvete.
Så varför inte? Det är ju inte direkt mindre dödligt än cigg. I wote yes! Whose with me???
Bisous et Au revoir!
På mitt sommarjobb finns inte överdrivet mycket att göra. Detta leder till att jag åtskilliga timmar om förmiddagen sitter som fängslad framför min skärm och studerar bloggvärlden med alla dess nycker. Häromdagen klickade jag således in på en blogg och hittade denna tjusiga bild.
Hmm tänker ni, hmm tänkte jag. Skulle varningstexter fungera på reklamer? Nej, säger jag, eller skulle ni säga att t.ex. "Rökning kan ge fertilitetsproblem" verkligen avskräcker hormonstilla tonåringar? Nope, och då ej heller hormonstinna tonåringar med en stor dos osäkerhet och ja, alla de andra saker som kan leda till ätstörningar (för tro mig, de är inte få).
Å andra sidan är det ju kul. Alltså det är ju som att man verkligen sticker en nål genom reklamens tjusiga bubbla. POFF säger det och ha begäret försvinner ner i toaletten. Skadeglädje är den enda sanna glädjen brukar man ju säga och jag måste erkänna att det riktigt börjar lysa i ögonen på mig när, endast genom en vit liten ruta, allt detta arbete som reklamaren, photoshoparen och sminkösens hårda arbete går åt helvete.
Så varför inte? Det är ju inte direkt mindre dödligt än cigg. I wote yes! Whose with me???
Bisous et Au revoir!
Dix-neuf
Så har solen stigit från horisonten ännu en gång, och det är numer nitton dagar kvar innan avfärd.
Jag har märkt en smärre personlighetsförändring hos mig själv och kan inte hitta någon annan förklaring till detta än att resväskan snart måste packas. Jag har blitt patriot. Eller i alla fall bra mycket mer patriotisk än tidigare i mitt 17 åriga liv. Jag skulle till och med vilja säga att jag tidigare inte har varit patriotisk alls. Men nu är det andra bullar minsann!
Det hela började nog med att jag började fundera på vilken present som var passande att ta med till min värdfamilj. Det slutade med att jag besökte Svenska institutets hemsida och upptäckte att de driver ett café, Café Suédois. Detta ledde till ljuva fantasier om hur jag överraskar min värdfamilj med ett lärorikt besök på Café Suédois med inblick i den exotiska svenska kulturen, och jag berättar allt om traditionen med fettisdagen över en ljuvlig hetvägg. Jag ser också framför mig de förväntansfulla blickarna hos mina klasskamrater när vi är påväg till IKEA för att äta äkta mamma scans svenska köttbullar med lingon på.
Nu hör det till saken att jag avskyr semlor. Jag har dessutom varit vegetarian i drygt tre och ett halvt år. Ni kanske förstår ironin.
Men. Jag är inte den som vill klaga, Sverige är ju faktiskt jättebra. Helt utomordentligt faktiskt. Det är bara det att jag skulle ha velat upptäcka det lite tidigare.
Excusez-moi för ett lite halvförvirrat inlägg. Jag hoppas ni förstod kärnan och för er som inte gjorde det- om ni kommer och hälsar på mig, ta gärna med er Ballerina Kladdkaka. Det är det bästa jag vet.
Bisous et Au revoir!
Jag har märkt en smärre personlighetsförändring hos mig själv och kan inte hitta någon annan förklaring till detta än att resväskan snart måste packas. Jag har blitt patriot. Eller i alla fall bra mycket mer patriotisk än tidigare i mitt 17 åriga liv. Jag skulle till och med vilja säga att jag tidigare inte har varit patriotisk alls. Men nu är det andra bullar minsann!
Det hela började nog med att jag började fundera på vilken present som var passande att ta med till min värdfamilj. Det slutade med att jag besökte Svenska institutets hemsida och upptäckte att de driver ett café, Café Suédois. Detta ledde till ljuva fantasier om hur jag överraskar min värdfamilj med ett lärorikt besök på Café Suédois med inblick i den exotiska svenska kulturen, och jag berättar allt om traditionen med fettisdagen över en ljuvlig hetvägg. Jag ser också framför mig de förväntansfulla blickarna hos mina klasskamrater när vi är påväg till IKEA för att äta äkta mamma scans svenska köttbullar med lingon på.
Nu hör det till saken att jag avskyr semlor. Jag har dessutom varit vegetarian i drygt tre och ett halvt år. Ni kanske förstår ironin.
Men. Jag är inte den som vill klaga, Sverige är ju faktiskt jättebra. Helt utomordentligt faktiskt. Det är bara det att jag skulle ha velat upptäcka det lite tidigare.
Excusez-moi för ett lite halvförvirrat inlägg. Jag hoppas ni förstod kärnan och för er som inte gjorde det- om ni kommer och hälsar på mig, ta gärna med er Ballerina Kladdkaka. Det är det bästa jag vet.
Bisous et Au revoir!
onsdag 10 augusti 2011
Counting down
Hej!
Efter noga funderande och researching har jag kommit fram till den högst deprimerande slutsatsen att det helt enkelt inte går att göra ett första inlägg på en blogg med någon sånär stil eller klass. Jag tänker därför helt enkelt få det värsta överstökat så att vi sedan kan gå över till godbitarna i mitt liv.
Skulle någon form av presentation sitta fint? Mitt namn är Victoria, men presenterar inte sällan mig själv som Vicy. Idag är det exakt 20 dagar tills ett stiligt SAS plan ska transportera mig till min nya hemstad Paris. Tanken med den här bloggen är alltså att du som vill ägna mig en tanke då och då ska få reda på vad jag gör, var jag gör det och var den absolut bästa crème brûléen serveras (för den informationen skulle du väl inte vilja missa).
Sådärja! Första inlägget klart. För att citera min kära vän Frida "Åh kära Bloggläsare!Vi går emot en sådan ljus framtid att vi måste bära solglasögon"
Bisous et Au Revoir
Efter noga funderande och researching har jag kommit fram till den högst deprimerande slutsatsen att det helt enkelt inte går att göra ett första inlägg på en blogg med någon sånär stil eller klass. Jag tänker därför helt enkelt få det värsta överstökat så att vi sedan kan gå över till godbitarna i mitt liv.
Skulle någon form av presentation sitta fint? Mitt namn är Victoria, men presenterar inte sällan mig själv som Vicy. Idag är det exakt 20 dagar tills ett stiligt SAS plan ska transportera mig till min nya hemstad Paris. Tanken med den här bloggen är alltså att du som vill ägna mig en tanke då och då ska få reda på vad jag gör, var jag gör det och var den absolut bästa crème brûléen serveras (för den informationen skulle du väl inte vilja missa).
Sådärja! Första inlägget klart. För att citera min kära vän Frida "Åh kära Bloggläsare!Vi går emot en sådan ljus framtid att vi måste bära solglasögon"
Bisous et Au Revoir
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)