Pere Lachaise

Hej kompisar! Nu hanns det ju då inte med att delge er min personliga åsikt om kyrkogården Pere Lachaise igår, men se den som väntar på något gott.. Ja, nu har jag visst glömt hur det nu var det där ordspråket slutade men här kommer det i alla fall!

Så! Utflykten började i alla fall vid Svenska kyrkan där vi alla mötte upp. Det finns nämligen en grupp som heter "Ung i Paris" som är till för just alla unga i Paris. Eller okej, unga skandinaver i Paris. I alla fall. Denna grupp åker en gång per år till en gigantisk kyrkogård i tjugonde arr. (det vill säga nordöstra Paris) på en guidad tur, och det lät ju kul tyckte jag! På bilden ser ni då en karta, en guide och en lite lätt förvirrad Niklas. Niklas är förövrigt min teaterlärare och han var förvirrad eftersom vår guide hade fått ryggskott och inte längre kunde gå turen. Lotten föll därmed på honom!

Graven till paret i "Årtusendets Kärlekssaga". Mycket rörade histora.  Snyftsnyft..

Nu vet jag inte om jag kommer sprida en massa lögner till er, jag är nämligen inte helt säker på om alla kunskaper sitter helt och fullt. Men Pere Lashaise är Paris största grönområde om man bortser från skogarna som omger staden. Det finns ca 70 000 gravplatser och varje gravplats har plats för ungefär 12 personer, vilket gör att närmare en miljon människor ligger begravda där! Jag vet! Helt ofattbart!

Självklart finns det bland alla dessa döingar en del som faktiskt var lite häftiga i sitt jordeliv. Däribland Jim Morrison, och eftersom att jag inte fick någon bra bild på graven hans fick det bli en bild på ett fint litet träd bredvid. Tydligen har folk smygit in på natten och haft fester vid denna grav. Att leka med döden enligt mig, jag vet inte hur ni känner men jag skulle nog tänka både en och två gånger innan jag gav mig in på en kyrkogård med en miljon döingar på natten. Då är det ju MÖRKT! Nej fy tusan..

Här har vi en skojig filur! Japp, ni ser rätt, mannen ligger och tittar på sin frus porträtt. Frågan är ju bara om det var mannen eller frugan som bestämde hur hans efterliv skulle visas för omvärlden.. I vanliga fall får man ligga på denna kyrkogård i 90 år, men vissa undantag görs för kändisar och mycket speciella gravar. Däribland denna, ganska uppenbart varför kanske.

Hösten låg verkligen i luften och nästan alla löven har nu blåst ner. Perfekt kyrkogårdsväder skulle jag säga, vilken känsla! Och särskilt när korparna kraxade, ujujuj!

Här har vi en annan lite kul lirare. Ni kanske ser att hans.. nedre delar är lite nötta. Detta beror på att han av någon anledning blev sedd som någon slags fertilitetsjagvetintevad. Kvinnor brukade (brukar?) alltså smyga in i kyrkogården på natten och lägga sig nakna över denna grav, detta för att bli mer fertila.

Edith Piafs familjegrav.

Niklas samt övriga jag dessvärre inte kan namnge för er framför ett monument för de döda i förintelsen. 

Titta på det här!!! Såhär ska jag dö, utan tvekan! I en slott liksom, varför inte!?

Och så kom vi då fram till lite turens höjdpunkt, Oscar Wildes grav! Men, tänker ni, var är den då? Varför är det bara en bild på en massa plast? Joho, det ska jag berätta för er att det var bara en massa plast. Av någon anledning skulle just denna grav typ renoveras. Suck. Jaja, jag bjuder på en bild från min kära vän Klaras blogg

Voila!

Och min personliga åsikt dåra! Jo, det var verkligen superfint och sådär lummigt och trevligt man hade hoppats på. Men ändå, jag vet inte riktigt om jag kan smälta det där med att gå omkring bland andras gravar, är inte själva grejen med kyrkogårdar att man ska låta döingarna vila i frid? Tycker så himla synd om alla som faktiskt har någon begraven där, som får trängas mellan alla turister! Det får man väl nog av ändå.. 

Bisous!