un peu encore

Åh jag glömde ju att berätta om en annan helt fantastisk sak med Provins! En katt! Den var verkligen helt fantastisk! (okej, förlåt för utropstecken-bombningen men den var verkligen underbar!) Den satt i ett skyltfönster och eftersom att jag inte har något husdjur här så drogs jag såklart till den som tonårspojkar till tonårsflickor. Och vet ni vad, det kan minsann ha vart den finaste katten som jag någonsin har träffat. Efter att ha klappat den i cirka en halv minut reser den sig, sätter tassarna på mitt bröst och börjar gosa in ansiktet i min halsduk! ÅHHHHHH!

Jag saknar min Tussan..